Vår AI-drivna Uppmaningsoptimerare tillämpar beprövade tekniker för att förfina GPT-modeller för mer precisa resultat. Varje teknik är markerad i en distinkt färg för enkel identifiering.
Stora språkmodeller (LLM) förlitar sig på textförståelse för att svara på dina uppmaningar. Varje ord utlöser relaterade ord som låser upp olika kunskapsområden. En tydlig, precis uppmaning med strategiskt ordval kan aktivera kraftfulla kunskapsområden, vilket leder till bättre resultat.
Persona-mönstret vägleder AI:n genom att anta en specifik ton, karaktär eller roll i uppmaningar, vilket formar svaren med en konsekvent och sammanhängande personlighet. Denna teknik möjliggör för användare att definiera AI:ns perspektiv, vilket säkerställer att utdata stämmer överens med en viss ståndpunkt eller stil. Persona kan uttryckas genom ett yrke, en titel, en fiktiv karaktär eller till och med en historisk person. Denna metod skräddarsyr interaktioner, vilket gör AI:ns svar mer relevanta och engagerande baserat på den valda personan.
Chain-of-Thought (CoT) metoden bygger på en serie sammanlänkade uppmaningar för att vägleda AI:s svar på ett sammanhängande och kontextuellt kopplat sätt. Denna teknik främjar nyanserade och fokuserade interaktioner genom att gradvis utveckla relaterade ämnen. Varje uppmaning i sekvensen tillför djup och klarhet till konversationen, vilket leder till mer detaljerade och strukturerade resultat. När man tillämpar detta mönster är det avgörande att säkerställa att varje uppmaning logiskt följer den föregående, vilket upprätthåller en tydlig och progressiv tankegång.
Tree-of-Thought (ToT) mönstret är en kraftfull teknik för att skapa uppmaningar som syftar till att uppnå en omfattande utforskning och förståelse av ett komplext ämne genom samarbetsinriktade bidrag. Processen involverar flera 'experter', där var och en bidrar med sekventiella steg för att bygga vidare på de tidigare idéerna. Om en expert inser ett fel i sitt bidrag tas de bort från processen, vilket säkerställer att den slutliga förståelsen är både korrekt och djupgående. Detta mönster är särskilt effektivt i situationer där olika perspektiv och noggrann granskning krävs.
Receptmönstret är en kraftfull teknik som används för att generera en sekvens av steg som krävs för att uppnå ett specifikt mål, särskilt när användaren har en delvis förståelse för de nödvändiga stegen. Användaren tillhandahåller kända steg eller 'ingredienser', och mönstret fyller i de saknade stegen, organiserar dem i rätt ordning och identifierar eventuella onödiga åtgärder. Detta mönster utnyttjar modellens expertis för att skapa en komplett och effektiv process, vilket gör det idealiskt för komplex planering och problemlösningsscenarier.
Mallsystemet säkerställer att den output som genereras av LLM (ChatGPT) följer en specifik struktur eller mall. Detta är särskilt användbart när outputen behöver följa ett förutbestämt format, såsom en bloggartikel, direktreklam eller något strukturerat dokument. LLM kanske inte automatiskt känner till den önskade strukturen, så du ger instruktioner om hur varje element ska se ut i outputen. Genom att definiera platshållare för olika innehållssektioner och be LLM att passa in det genererade innehållet i dessa platshållare kan du säkerställa att outputen följer den nödvändiga mallen.
Det omvända interaktionsmönstret är en strategi där språkmodellen (LLM) ställer en serie frågor till användaren för att samla in tillräcklig information för att uppnå ett specifikt mål. Denna metod är särskilt användbar när användaren har ett definierat syfte men kanske inte känner till alla detaljer som behövs för att formulera en optimal prompt. Modellen driver samtalet genom att ställa riktade frågor, vilket gör att den kan samla in nödvändig information och slutföra uppgiften effektivt. Användaren kan specificera hur många frågor som ska ställas åt gången, och interaktionen fortsätter tills målet är uppnått eller villkoren är uppfyllda.
Frågeförbättringsmönstret integrerar kapabiliteterna hos en LLM (Språkmodell) i processen för att utforma frågor, med målet att kontinuerligt föreslå potentiellt förbättrade eller förfinade frågor som en användare kan ställa. Detta mönster är särskilt värdefullt när användaren kanske inte är expert inom ett visst område och kan ha svårt att formulera den mest effektiva frågan. Genom att använda detta mönster hjälper LLM användaren att identifiera rätt frågor för att få korrekta svar. Processen involverar ofta kontextuella uttalanden där LLM instrueras att föreslå bättre versioner av användarens frågor eller uppmana användaren att använda dessa förfinade versioner. Detta mönster kan också utvidgas genom att be LLM att generera uppföljningsfrågor, vilket därigenom snävar in fokus på den ursprungliga frågan och förbättrar den övergripande kvaliteten på interaktionen.
Mönstret för skapande av metaspåk gör det möjligt för användaren att definiera ett alternativt, anpassat språk eller notation för interaktion med en stor språkmodell (LLM). Detta mönster innebär att man förklarar semantiken för detta nya språk för LLM så att framtida uppmaningar som använder detta språk kan förstås och bearbetas korrekt. Huvudidén är att koppla specifika symboler, ord eller strukturer i det nya språket till begrepp eller handlingar i LLM, vilket säkerställer att modellen kan tolka och agera på dessa anpassade uppmaningar effektivt. Denna metod är särskilt användbar när konventionella språk som engelska kanske inte erbjuder den precision eller tydlighet som behövs för specifika uppgifter.
Output Automater-mönstret är utformat för att underlätta generationen av skript eller andra automatiseringsartefakter av en språkmodell (LLM). Detta mönster gör det möjligt för LLM att automatiskt utföra rekommenderade steg som annars kan vara tråkiga och benägna att fel när de utförs manuellt. Genom att specificera kontexten och typen av automatiseringsartefakt, såsom ett Python-skript, kan användare strömlinjeforma repetitiva uppgifter, öka effektiviteten och säkerställa korrekt utförande av instruktioner.
Mönstret för alternativa tillvägagångssätt syftar till att uppmuntra användare av stora språkmodeller (LLM) att utforska olika metoder för att slutföra en uppgift. Detta mönster tar itu med kognitiva biaser som får individer att föredra bekanta strategier, vilka inte alltid är de mest effektiva. Genom att presentera alternativa tillvägagångssätt främjar det en bredare förståelse för problemlösning och hjälper användare att kritiskt utvärdera sina alternativ. Nyckelkomponenter i detta mönster inkluderar kontextuella uttalanden som uppmanar LLM att lista alternativ, jämföra deras för- och nackdelar, och eventuellt inkludera den ursprungliga metoden som föreslagits av användaren.
Cognitive Verifier-mönstret är utformat för att förbättra resonemangsförmågan hos stora språkmodeller (LLM) genom att kräva att de bryter ner en ursprunglig fråga i flera mindre, relaterade frågor. Denna metod hjälper till att säkerställa att det slutliga svaret är omfattande och välinformerat. När en användare ställer en fråga genererar LLM en uppsättning ytterligare frågor som klargör kontexten, utforskar specifika områden eller samlar nödvändig information för att ge ett mer exakt svar. När användaren besvarar dessa frågor, kombinerar LLM de individuella svaren för att formulera ett sammanhängande och komplett svar på den ursprungliga frågan.
Mönstret för Faktakontroll är utformat för att säkerställa att språkmodellen (LLM) genererar en lista med grundläggande fakta som är avgörande för den tillhandahållna outputen. Denna lista gör det möjligt för användare att verifiera de underliggande antagandena och fakta som outputen baseras på. Genom att granska dessa fakta kan användare utöva nödvändig aktsamhet för att validera noggrannheten i den presenterade informationen, särskilt i fall där LLM kan generera övertygande men faktamässigt felaktigt innehåll.
Det oändliga generationsmönstret möjliggör automatisk generering av en serie utdata, potentiellt oändlig, utan att användaren behöver ange generationsprompten varje gång. Detta mönster är utformat för att minska inmatningsinsatser baserat på antagandet att användare inte vill kontinuerligt ange samma prompt. Användaren behåller en grundmall men kan lägga till variationer genom ytterligare inmatningar före varje genererad utdata. Motivet bakom detta mönster är att många uppgifter kräver upprepad tillämpning av samma prompt på flera koncept. Att upprepade gånger ange prompten kan leda till fel, så detta mönster underlättar den upprepade tillämpningen av en prompt, med eller utan ytterligare användarinmatning, och automatiserar genereringen av flera utdata.
Visualiseringsgeneratormönstret är utformat för att utnyttja textgenereringsförmågor för att skapa visuella representationer av koncept. Detta mönster adresserar begränsningen hos stora språkmodeller (LLM), som vanligtvis endast producerar text och inte kan generera bilder. Genom att generera indata som är specifikt formaterade för visualiseringsverktyg som Graphviz Dot eller DALL-E, skapar detta mönster en väg för LLM-utdata att omvandlas till diagram eller bilder som förbättrar förståelsen. Användaren kan behöva specificera vilka typer av visualiseringar som krävs, såsom stapeldiagram, riktade grafer eller UML-klassdiagram, för att säkerställa tydlighet och relevans.
Spelmönstret är utformat för att skapa interaktiva spel centrerade kring ett specifikt tema, där man utnyttjar en språkmodells (LLM) kapabiliteter för att vägleda spelandet. Användarna definierar begränsade spelregler, medan LLM:n genererar innehåll, scenarier och utmaningar baserat på dessa regler. Detta mönster är särskilt effektivt när det finns breda innehållsområden men begränsade spelmekaniker. Genom att använda kontextuella uppmaningar kan användarna specificera speltemat och dess grundläggande regler, vilket gör att LLM:n kan skapa engagerande scenarier eller frågor som kräver problemlösningsförmåga och kreativitet.
Mönstret för avvisningsbrytare är utformat för att hjälpa användare att omformulera sina frågor när en språkmodell (LLM) vägrar att ge ett svar. Detta mönster tar upp situationer där LLM kan avvisa frågor på grund av bristande förståelse eller kunskap. Genom att förklara orsakerna till avvisningen och föreslå alternativa formuleringar uppmuntrar detta mönster användare att tänka kritiskt kring sina frågor och förbättra sin frågeformulering.
Mönstret för kontextförvaltning gör det möjligt för användare att kontrollera den kontext i vilken en konversation med en stor språkmodell (LLM) äger rum. Genom att specificera eller ta bort vissa kontextuella element kan användare styra LLM att fokusera på relevanta ämnen eller utesluta irrelevanta. Detta mönster är särskilt användbart för att upprätthålla relevans och koherens i konversationer, vilket hjälper till att undvika störningar i dialogens flöde. Användare kan ge explicita instruktioner som "Vänligen beakta X" eller "Ignorera Y" för att finjustera LLM:s svar. Tydlighet och specifikhet är avgörande för att säkerställa att LLM förstår den avsedda omfattningen och genererar korrekta svar.